Kalemegdan

Sovarrangemangen här är lite märkliga. Jag sover på ett lakan och har ett annat lakan över mig. Sen får man lägga täcket ovanpå det. Och filten, för det är förvånansvärt kallt.

Frukosten var ok. Det bästa var att kaffet var väldigt starkt.



På söndagar är ganska mycket stängt, i alla fall på gatan jag bor. Jag passade på att besöka fortet Kalemegdan. Det var imponerande.

Om man inte aktar sig kan man falla ner för ett stup. Skyddsräcken är för mesar.



Om man har hur mycket vapen som helst över kan man öppna ett enormt militärmuseum och en park fylld med stridsvagnar och artilleri för barnen att leka i.


Jag gick också vilse som vanligt. När gatuskyltarna ser ut så här blir det en extra nivå av komplicerat.


Men tillslut hittade jag tillbaka efter en lite samarbete på gatan. En person kunde engelska och en annan kunde ge en extremt specifik vägbeskrivning. Gömde hon en GPS nånstans?

Åt ćevapi med inhemskt vin från Macedonien (?) på kvällen. Otroligt mysig restaurang, men maten var tyvärr bara hyfsad.

Mycket mat för en enda kvinna...