Sista dagen

Idag var det dags att åka hem. Jag gillar inte riktigt att flyga sent. Då har jag hela dagen på mig att vara nervös.


Började med att göra en tidig morgonvandring i Kalemegdan. Det var rätt mysigt, knappt en människa där så jag kunde försöka passa på att fota.




Sedan blev jag tvungen att lämna rummet, förvara mitt bagage i förrådet och gå ut på stan ett tag. Gjorde av med mina sista dinar som jag ändå inte orkar växla in på lite underliga souvenirer. Och köpte mer att småäta på ett av de små bagerier som finns överallt.


Drack mer kaffe på Moskva. Det ligger lägligt till...



Barn skrek hela vägen även på hemresan. Jag hade inte tur med mina färdkamrater denna gång...

Sommar i Zemun

Idag insåg jag vad jag gjorde för fel igår. Jag borde inte tagit en buss där det stod Zemun (novi grad), utan jag borde satsat på Zemun stari grad. Eftersom jag vid det är laget vet att novi grad betyder nya staden och stari grad gamla staden borde det varit uppenbart... Med det i åtanke kom jag rätt idag, och kämpade mig uppför långa backar för att komma till Gardoš tornet. Det var rätt bra skyltat först, men väl där så var det inte direkt inbjudande. Ingen info, och stort lås på dörren

Tornet och utsikten var värt det ändå.

Det var otroligt varmt idag, som om det vore sommar igen. Hängde på café och drack kaffe och låtsades att det faktiskt var det. Jag ville ha vad alla andra drack, vilket visade sig vara en baileys/kaffe drink. Kanske lite tidigt på dagen för det men om alla andra drack dem så...

Gick en bra bit av vägen tillbaka längs Donau.

När jag kom till hotellet märkte jag att städerskan hittat åt ett påslakan till mig. Igår så fixade de min läckande toalett. Kan det bli bättre?

Vilse i Zemun

Jag försökte hitta åt de fina delarna av Zemun. Men hittade bara de fula där massa hundar springer och Yugos står parkerade. Där ville jag inte vara. Nåja, trots att det tog onödigt mycket tid fick jag se nåt nytt i alla fall antar jag.

Till min lycka har jag äntligen lyckats förköpa bussbiljetter och lista ut hur man ska stämpla dem. Nu slipper jag planka. Det är lite illa att det är lättare att inte betala än att betala när man inte begriper Serbiska... Men jag måste erkänna att det är möjligt att det är nästan lika eländigt i Umeå om man inte kan svenska...

Och idag hittade jag åt marknaden. Det var roligt att se, fanns mycket kläder och underliga saker till salu.

Medan jag vandrade runt så åt jag på god paj med getost, men inte lika stilfilt som mer vana Belgradbor äter ur sina påsar.

Vägarna gick förbi gamla Jugoslaviska Försvarsministeriet, som mitt i staden ser ut så här:

Det var väldigt varmt idag och mycket folk som hängde vid Kalemegdan. Mysigt.

Idag var det öppet så man fick gå upp i utsiktstornet. Det kostade ca 3 kronor...

Kvällens mat på mysig restaurang på skadarlija.

Sveti Sava & Tesla

Idag var spårvagnen mindre skrämmande, måste fått en bättre förare.. Jag lyckades till och med betala. Glömde visst nämna att jag plankade igår, jag ville betala men det var inte fysiskt möjligt i trängseln... Jag råkade ut för en kontrollant, men hon orkade inte fråga mig om biljett. Det var tydligen mer jobb än det var värt.

Första målet för dagen var Savars tempel. Mycket av Belgrad ser ut lite så här

Och sen fick jag se det här skinande vackra templet.

Besökte också Nikola Tesla museet. Det var mindre än jag trodde, men det hade imponerade saker som guidad tur med praktisk demonstration av tesla coils.

Kvällens mat:

Novi Belgrad och mer

Idag gick jag på shoppingcenter och jagade efter en marknad jag hört talas om. För att ta mig dit tog jag spårvagnen, vilket var en upplevelse. Folk körde på rälsen, till och med åt motsatt håll. Hjälp. Och så skakade det rejält, men spåret var bättre när vi kom över till Novi Belgrad delen på andra sidan floden.


Shopping centrumet var ganska roligt, åt lite för mycket till lunch...


Men marknaden hittade jag tyvärr inte åt, utan gick vilse och hittade ett fruktansvärt område istället. Så här såg det ut vid shoppingcentret:


Och efter jag vandrat ca 10 minuter åt fel håll såg det ur så här:


Jag vet inte riktigt vad man kan säga.

Några bilder från centrala Belgrad:

Kalemegdan

Sovarrangemangen här är lite märkliga. Jag sover på ett lakan och har ett annat lakan över mig. Sen får man lägga täcket ovanpå det. Och filten, för det är förvånansvärt kallt.

Frukosten var ok. Det bästa var att kaffet var väldigt starkt.



På söndagar är ganska mycket stängt, i alla fall på gatan jag bor. Jag passade på att besöka fortet Kalemegdan. Det var imponerande.

Om man inte aktar sig kan man falla ner för ett stup. Skyddsräcken är för mesar.



Om man har hur mycket vapen som helst över kan man öppna ett enormt militärmuseum och en park fylld med stridsvagnar och artilleri för barnen att leka i.


Jag gick också vilse som vanligt. När gatuskyltarna ser ut så här blir det en extra nivå av komplicerat.


Men tillslut hittade jag tillbaka efter en lite samarbete på gatan. En person kunde engelska och en annan kunde ge en extremt specifik vägbeskrivning. Gömde hon en GPS nånstans?

Åt ćevapi med inhemskt vin från Macedonien (?) på kvällen. Otroligt mysig restaurang, men maten var tyvärr bara hyfsad.

Mycket mat för en enda kvinna...

Belgrad

Efter en flygresa med skrikande barn som kändes som den varade i hundra år så landade jag på flygplatsen förtroendegivande döpt efter mad scientist Nikola Tesla. Efter en extremt seg och oorganiserad passkontroll där alla gamla och barn fick gå före i kön fick jag min väska snabbt och effektivt och sen hjälp att fixa både taxi och pengar av informationen. Kanske hade det funnits lite mer passkontrollanter att ta itu med oss om flyget inte varit så tidigt...

Kom fram till mitt hotellrum, som är helt okay förutom badrummet som ser eländigt ut.


Rökfritt rum betyder nog bara att det inte är obligatoriskt att börja röka medan jag är här...

Jag köpte mat nånstans där det var mycket folk (min slutsats är att de skulle ha bra mat där). Tyvärr hade de ingen meny jag kunde förstå, men jag fick en ostfylld hamburgare med ännu mer ost rekommenderad.

Hemresa

Att ta sig hem var mer komplicerat än jag trodde. Först var taxin sen och kön att checka in otroligt lång. Om jag inte huggit tag i en Air Baltic anställd och frågat vad jag skulle göra (vi fick checka in direkt) vet jag inte hur det gått...

För att avsluta berättelsen om Riga ska jag visa hissknapparna på hotellet.

Var hamnar man med "special ride"? I Narnia? KGB källaren?